Back to the 80s

80sstyle

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag älskar 80-talet och jag är så ledsen att jag inte levde på den tiden. Om jag fick åka tillbaka i tiden skulle jag till 100% leva på 80 talet. 1987. Dock skulle det vara ganska coolt att vara typ en grekisk eller romersk prinsessa under antiken, men jag är ju inte direkt kunglig så jag stannar nog på 80 talet.

I detta inlägget tänkte jag presentera mina 80-tals favoriter. Filmer, musik, kändisar, modet och självklart livsstilen.
Jag skulle vilja säga att det finns två parter av 80-talet och de båda har med musik att göra. Den ena parten är pop; det neonfärgade årtiondet, den andra parten är rock, min favoritpart.

musik

Mina tre favoritband från 80-talet; Kiss, Poison och Mötley Crüe. Jag skrev ett inlägg mer om dem och deras påverkan i ett inlägg på min förra blogg som du kan läsa HÄR.
Kiss har jag lyssnat på under hela mitt liv, Mötley crüe började jag lyssna på när jag var 11 år och Poison började jag gilla förra året.
Några av mina absoluta favoritlåtar kommer från dessa band. Låtar såsom Crazy nights (kiss), lets get rocked (def lepard), talk dirty to me (poison), unskinny bop (poison), poison (Alice Cooper) och same old situation (mötley Crüe) är några jag verkligen gillar. Lets get rocked, Talk dirty to me och Poison är 3 av mina favoritlåtar idag.

Alice-Cooper-014

En av mina favoritikoner från 80-talet är Alice Cooper. Han är så cool. Han ser ut som världens bad guy, hugger huvudet av sig själv och dödar dockor på scen, men han verkar vara världens snällaste i verkligen. Han vet verkligen hur man spelar en roll. Han heter Alice på riktigt, men att han kan så tydligt dra linjer från när han ska vara Alice Cooper och när han ska vara Alice, det tycker jag är imponerande.

YouTube Preview Image

Genren rock är verkligen en genre som under årtionden har förändrats. Just under 80-talet var det glamrock som var inne, vilket är min favorit av rock. Under 90 talet tog grunge rock över, sedan nu på 2000 talet har det blivit mer poprock och även death metal.

movie-reel-png-3fhg
movie-reel-png-3767

Filmer gjorde de även bra med under denna tiden. Speciellt actionfilmer. Mina 3 favoritskådespelare är Mel Gibson, Bruce Willis och Edward Norton. Edward Norton var inte så jätteaktiv på 80-talet utan mer på 90-talet, men Bruce Willis och Mel Gibson var ju skådespelskungar på 80-talet med sina Die Hard och Dödligt vapen filmer, som även mina 2 favoritfilmer i action genren.

Andra favoritfilmer från samma tid är the outsiders, class, major leauge och can’t buy me love. Dessa är inte actionfilmer utan de är drama och komedifilmer.

Class och The outsiders tar mig vidare till min 80-tals crush. Ja vem kan det vara? Ingen mindre än Rob Lowe. På den fronten är jag troligtvis inte ensam.

Min favoritserie från 80-talet är utan tvekan Full house. Min favoritserie någonsin faktiskt. Full House har allt som behövs i en serie; Humor, kärlek, spänning och ett bra cast.

PicMonkey Collage

Vad jag även älskar, och även ogillar med detta årtiondet är modet. Rockens mode tycker jag är jättecoolt. Slitna jeans, höga discopants, klackar och merchandisetröjor. Pop modet är jag dock ganska anti, med alla dess neonfärger och in-your-face stil.
Dock älskar jag håret. Jag älskar verkligen att alla, eller väldigt många iallafall brydde sig om håret och såg till att styla det, alltså även killarna. Och all volym de hade. Varför har vi inte så idag. Idag ska alla ha platt och långt hår… Så tråkigt.

3-12

Årtionden har ju en tendens av i dess mode komma tillbaka, såsom vi haft några hintar av 50-talet på senaste tiden. Snart kanske det är dags för en 80-tals reincarnation. Det hade varit väldigt coolt. Eller vad tycker ni?

Vad har du för favoritårtionde? Vad tycker du var det bästa med 80-talet?
> Hint om morgondagens inlägg: Något egenskapat

Rewind the Where we are tour

one direction wwat

27 september 2013 satt jag och mina 3 kompisar utanför ett ticnet ombud från halv 9 på kvällen till 9 nästa morgon för att få biljetter till one directions konsert 2014. 13 juni 2014 hade äntligen dagen kommit och vi alla åkte till Stockholm och upplevde deras otroliga Where we are tour på svensk mark, i Friends Arena.
På bussresan tillbaka hem till Karlstad bestämde jag och Lisa att vi absolut ville gå på en till. Jag sa att vi kanske kunde åka till Tyskland för att se dem. Någon vecka senare hade jag bokat flygbiljetter till Düsseldorf och mötte upp Lisa på flygplatsen för att få se dem i Esprit arena, Tyskland. 2 juli var datumet.

Dessa 2 konserter var helt olika för mig. På Sverigekonserten hade vi platser längst fram men vi valde att gå bak där ingen var och stod bara och dansade som galningar under hela konserten. I Tyskland stod jag och Lisa verkligen längst fram och brottades för att få syre, men vi var endast 1 meter ifrån killarna. Det var en helt annan känsla.

Idag, 11 oktober går deras konsertfilm Where we are över hela världen, denna helg endast. Jag och Lisa köpte oss två biljetter och förberedde oss för att återuppleva den bästa konserten hittills.
Jag packade endast med mig biljetterna och en vattenflaska, men det blev att vi köpte lite naturgodis när vi väl var där.

wwa rainy day

what I wore

Jag hade förväntat mig att jag skulle gråta under filmen då jag grät när jag såg trailern, men jag vill notera att jag inte grät någonting under någon av konserterna. Jag är inte direkt en person som speciellt ofta gråter.
Direkt när filmen började och jag såg min älskade göra det han älskar mest bröt att jag hade inom mig ut. Jag kan inte ens förklara det. Det är obeskrivligt. Alla känslor under konserten kom tillbaka, och jag var så lycklig samtidigt som jag var så arg och deprimerad. Det blev helt enkelt för mycket för mig.

Jag och Lisa satt och höll varandra i händerna under hela filmen och tårarna bara rann och rann. Det låter helt hemskt jag vet, men det har faktiskt inte hänt tidigare.
Sedan var vi ju inte ensamma i salongen heller, det var en hel del andra där. Dock var det en typisk svensk publik. Det var helt tyst under hela filmen och alla bara satt där som potatisar och tittade på filmen. Jag vet inte om det är positivt eller tråkigt, men jag kan tänka mig att i andra mer sociala länder, tex USA, så sjunger alla med och är jätteglada. Jag och Lisa satt ju bara och grät ändå ,men jag tror det hade förändrat miljön om de andra var lite mer glada istället för knäpptysta och stela.

Filmen var iallafall väldigt bra. Den var som jag hade förväntat mig. Dock blev jag lite ledsen att de hade klippt bort minst 3 låtar, som jag kommer på iallafall. Little white lies, stong och rock me var tyvärr inte med. Väldigt synd. Men övriga låtar gjorde de riktigt bra.

Har du sett filmen eller ska du se den imorgon?
Har du inga biljetter än kan du köpa det HÄR till morgondagens sista visning.

YouTube Preview Image

Lady Antebellum – 747 Album Review

Lady Antebellum 747

Idag är det äntligen 30 september, dagen då det står med stora bokstäver ”747 släpps” i min kalender.
När jag skriver Lady Antebellum kanske du inte kan placera dem, men jag slår vad om att du hört deras stora hits som Need You Now och Just a Kiss.
Idag släpptes bandets femte album vid namn 747 i USA och jag lyckades få mig en genomlyssning av albumet då det inte släpps förrän 6 oktober i Sverige.

Kort om Lady A då. En countrytrio grundad i Nashville, Tennessee 2006 bestående av Hillary Scott, Charles Kelley och Dave Haywood. De är inte bara artister utan även låtskrivare och ägare till hela 7 Grammys.

Jag började lyssna på Lady Antebellum omkring år 2011. Jag minns inte riktigt hur det började, men på något sätt började jag lyssna på deras musik och jag älskade den.
Många som inte lyssnar på countrymusik dömer gärna genren snabbt, att den är lantlig och alla låtar handlar om whisky. Visst handlar många låtar om alkohol men jag ser det ofta som en metafor. Country handlar mycket om kärlek som går rätt eller fel. Går det fel är det många som slänger in en liten whisky för att det är första svaret på frågan ”hur kan jag glömma allt bra vi gjorde tillsammans och hur dåligt de slutade”
Jag älskar countrymusik just för att låtarna berättar historier, från början till slut, vad som hände, hur vädret utanför fönstret är. Det känns som att någon delar sitt liv med en.
Just för att country är en genre som är väldigt ärlig är det nu för tiden ganska vanligt att artisterna skriver sina egna låtar, vilket jag tycker är jättebra.

Tillbaka till 747. Jag ska bara gå rakt på sak och säga att jag gillar albumet. Tror jag iallafall. För mig var detta albumet ganska väntat även om jag hade hoppats på mer.
Om jag pratar klarspråk kan jag säga att Lady Antebellums två första album är totalt felfria. Varenda låt är fantastisk. Tredje albumet Own the Night har några riktigt bra låtar men andra har jag inte lyssnat på mer än två gånger då jag inte tyckte de var något speciellt.
Fjärde albumet som kom förra våren kan jag säga var en besvikelse. Jag hade sett så mycket fram emot albumet, men det var bara 2 låtar som lades till på min spotifylista efter att jag lyssnat igenom albumet. Senare släpptes det även en deluxe av det albumet med singeln Compass som jag tycker är jättebra.

 Eftersom jag känner att efter tredje albumet har det bara gått nerför hade jag inte jättehöga förväntningar på detta albumet. De släppte en riktigt bra första singel, Bartender till albumet, så jag fick kanske lite hopp att det skulle gå upp igen.
Förstå mig inte fel, 747 är bra, men det är inte bättre än deras två första album och när det kommer till album tycker jag att de bara ska bli bättre och bättre, men det är inte riktigt fallet här.

Efter att jag har lyssnat igenom hela albumet (ej deluxe) kan jag säga att 4 låtar kommer läggas till på min spotifylista när albumet släpps i Sverige nästa vecka. Låtarna är Long stretch of love, Bartender (singeln), One great mystery och albumtiteln 747. Dessa låtar var de jag tyckte var intressanta, och bra.
Notera att jag endast lyssnat på albumet en gång, men efter första lyssningen var de 4 låtarna de ända som stack ut för mig. De andra låtarna betygsatte jag med tvåor och treor, därför betygsätter jag också hela albumet med en trea, av fem.

Men jag tycker att vi ska avsluta denna lilla review med en god nyhet. Ginza säljer Lady Antebellums album för ett riktigt lågt pris för tillfället. Albumen kostar mellan 29 och 89 kronor. 747 kan du köpa för 149 kronor på måndag nästa vecka.
Men den godaste nyheten av alla är att Lady Antebellums julskiva On this winter’s night, som är min absoluta favorit-julskiva kostar endast 49 kronor för tillfället. Det finns få i lagar så skynda dig att beställa nu innan julruschen börjar. Jag lovar att du inte kommer ångra dig.

YouTube Preview Image

Jag bloggar på tisdagar, torsdagar, lördagar och söndagar. Vi ses på torsdag!